
Sitter på mitt vandrarhemsrum och förbereder morgondagens seminarier. Jag ska ha åsikter på andras etapp-uppsatser, inte lätt. Jag vet faktiskt inte vad som förväntas av ett etappseminarium och inte mycket klokare blir jag av att läsa texterna. De är mycket olika. Blir väl spännande eller nått. Det är väl så man säger när man, försiktigt optimistiskt, uttrycker sig om okänd framtid.....
Råkade ut för en riktig rysare på bussen ner till Borås. Lade med chauförens hjälp in min väska längst bak i bussen och när jag kom fram var den inte där! Efter att ha frågat, bråkat och tittat i de andra facken fick jag tag på den. Hjärtat gick igång igen och kom upp ur maggropen. Det är konstigt vad många tankar som hinner rulla medan man letar efter en väska. Buddha säger att vi är för bundna till tingen men nog är det bra att ha väskan med sig..... Buddhist får jag bli när jag blir gammal och orkar tänka så djupt.....
Vad bilden har med detta vet jag inte men den är tagen på en t-shirt i österrike.